Häromdagen fick jag lära mig att Morekon betyder sjöhäst, och om man kollar på hans bläs så är det inte svårt att förstå varför han fick det namnet. Det ser ut precis som en sjöhäst med lång svans. På bilden kan man även se hans hans vänstra öga som har delar av blått i sig. Fina killen!

Uppdateringen det senaste har varit näst intill obefintlig och den främsta anledningen till det är att jag helt enkelt inte har haft särskilt mycket att dela med mig av. Det har börjat fyra nya medryttare i stallet, så jag och M har mest bara varit ute i skogen för att agera guide och visa vilka ridvägar som finns. Sedan kan det vara så att inspirationen har lyst lite med sin frånvaro också.. 🙄

För några dagar sedan hann jag iallafall rida en snabbis för Atti. Jag var nästan lite nervös innan eftersom det inte har funnits någon utbildad som sett mig rida på säkert tio år. Katastrof, jotack jag vet 😩 Rent teoretiskt vet jag ju vad som är rätt och fel, men om jag utför det korrekt i praktiken har jag tyvärr bara kunnat gissa mig till. Som tur var verkade det inte som att min ridning var helt åt skogen iallafall och det hon hann anmärka på var att jag red för mycket med benen och för lite med sätet. Annars tyckte hon att jag hade en fin sits, vilket var kul att höra!

Om några dagar åker jag upp till Östersund för att gå på dop. Det innebär ännu en vecka med ett väldigt oklart upplägg eftersom jag inte vet hur mycket ridning jag kommer lyckas klämma in innan jag måste åka. Det får bli lite som det blir helt enkelt. Under tiden jag är borta ska jag iallafall försöka få tid till att sätta mig ner och göra en ordentlig planering med både kort- och långsiktiga mål åt mig och M. Med hösten runt hörnet har det blivit dags att lägga i en högre växel om vi ska hinna komma någonvart innan vintern är här och försvårar våra träningsmöjligheter.

Igår följde min sambo med till stallet som en hjälpande hand. Vi gav oss iväg på en liten tur runt gården med M och gjorde ett par stopp längs vägen så jag kunde fota honom. Fina, fina häst säger jag bara!

Sommaren är alltid en plåga för mig eftersom jag är så extremt känslig för ljus när jag sover. Är det inte helt mörkt i sovrummet så kan jag räkna med att det blir en riktig skitnatt där jag aldrig lyckas komma till ro och vaknar stup i kvarten istället. Nu är ju dessutom rötmånaden i full gång också vilket betyder att det inte bara är ljust ute utan extremt kvavt och fuktigt också. Att få en god natts sömn är för mig en ren omöjlighet just nu, och ingen sömn = mer död än levande-känsla hela dagarna..

Idag måste jag åka till stallet några timmar tidigare än vanligt, för kl. 13 kommer stallets hovslagare Lotta och ska sko en av hästarna. Förhoppningsvis passar hon på att verka dom andra också, men jag misstänker att det dröjer iallafall två veckor till. Om det inte är för varmt ute när hon är färdig så tänker jag ta ner M till paddocken och köra det där dressyrpasset som jag la lite på hyllan i fredags när vädret var så dåligt.